Till dig





Ät.



Sry

 
 
                             
 
 
 
 Är ett inte-humör som bara rullar förbi. Tappar allting. Kan inte ens skriva längre. 
 
                    Feberyrar med raymond&maria. 
                   En fasligt massa raymond&maria. 
men mina hörlurar är trasiga så det låter inte. 
      Så tomt.  Tomt.  
             Hela jaget med humöret och hjärnan. Bara borta. 
 
undrar vilka knäppgökar som frivilligt läser detta. 
    Det är bara mitt bekräftelsebehov som låter.  
 
 
 
 
 
 
Ää
 
 Såhär är det iaf inte och det var inte meningen att få med
V:na. Men nu är det så.  Och min bror heter Ville. Så kanske ändå.
 
             V.          V.  
Lite mer såhär.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
      
Här växer regndroppar!
 
 
 
 
 
Feberdiscorocken
 
 
Adjö
var snälla
ta hand om varann
krossa kapitalismen&patriarkatet
tack

Må bra mönster av pepparkorn

 
  
jag. 
 
Skaffade mig en klänning att må bra i. En klänning att dansa på toaletten i. En 
 
klänning. 
 
 
                 
 
 
 
 
 
 
Idag var peppar och dans. 
       Ingen peppar i skolan
         men peppar på chips
            Och i tvn. 
 
 
 
   
             
 
 
 
 
                          
   I skolan är det antiken och allt är gubbar. Mycket gubbar. 
Gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar gubbar
 
så jag tog tag om Sapfo från Lesbos. Hon är ändå lite hav på silver med peppar. 
 
             
 
 
        
 
     
 
 
 
| varje dag läser några detta, det gör mig så glad och bra. Att jag inte är totalt onödig. |

snabb

alltså fan
jag vet
att det
här inte
håller i
längden
folk tröttnar
ju på
mig
allt
ingening
hela tiden.

silverord skadar


Vinter även om du inte vill.
 
 
Tvingat men ett ändå. 
och ett Att att ta tag i. Kanske ett Liv till och med. Eller bara julkulor som inte är gjorda för julgranar.
 
 
 
                                             Inspirationslös men pudersnö
 
 
Tänkte skrika en gång men man kan bara tänka ett tomt skrik. Aldrig ett orange eller blått. Bara tomma som silver och lila. 
 

I stockholM går kan en inte andas bara tänka lila skrik. 
               
    Göteborg är inte upp och ner där andas jag. Kristaller och in andas jag duvor. Som sammet smakar det. 

jag tänker blått, ska vi förgifta oss? 
 
Sammet och duvor är oranga om jag bestämmer  skriken.
Det gör jag inte, jag tar hand om alla och allt annat också. Det är varken silver eller pudersnö i lungorna då. 
Mamma undrade hur jag mådde och jag svarade orange och lite lila men ändå lugn. Så är det i stockholm. Aldrig på riktig. Ska väl sluta. Med för mycket som inte för bra för mig. Himlen tex
 
 
 
eller bilar med obehöriga i. 
      testar byxor som inte är värda men de kan skrika 
 
                                        Lite kanske jag ibland också 
 
 
 
 
Borde färga kjolar vita, tända ljuss och äta glass. Men sånt gör en inte. det är bestämt. 
 
 
 
 
Mest borde jag sova under vendelas säng. Lite grann för alltid.

RSS 2.0