raedslan.blogg.se

Tillåt mig att långsamt doppa mina tår, en i taget, i varm choklad.

låt det sedan växa simhud under mitt hjärta

låt sedan min hy vara vattenresistent 

men lämna mina läppar kyssvänliga.

 

sedan glider jag nätt ned för den hala stenen klädd i sjögräskjol

 

Efter du låtit mig chokladdoppa mina tår

låter jag även benen bada i det söta

Det är en kraftig choklad med starka armar

som dra hela mig 

 

tillåt mig sedan flyta på chokladens yta

med vilande blick mot den klarblå himlens 

vita moln

och mörka solar. 

 

 

 

undrar vad ord skulle säga om de fick tänka själva

Ibland tänker jag att jag kanske aldrig kommer orka Orka.

 

att jag jämt ska springa loppet

som den duvblå klon utan fotfäste.

 

att min ljust rosa sjal 

alltid ska trassla in sig

i minsta lillfinger som sträcks ut.

 

att jag alltid kommer bada 

i puder

som varken kommer förpackat 

eller med guldemalj

 

ett ensamhetens pulver

svävar lätt med en decimeters avstånd till den blöta asfalten

 

ibland yr jag iväg

då kan du hitta mig i en grantopp

då kan jag nästan blandas ihop med nysnön.

 

fast ett puder som reser så lätt som jag 

med en tyngd av den vattniga ensamheten

kan alltid urskiljas.

 

ser du det inte med ditt nakna öga

kan du höra dess jämmer 

Ett pip, likt en klämd cell 

flämtande efter andan.

 

jag håller mig i loppet

du håller dig i skinnet och du håller för dina öron.

 

jag är nöjd så länge jag håller mig på marken. 

kravlar hellre runt här 

krossar knän mot asfaltsväta.

 

Jag har börjat sakna. 

Fick skoskav förra veckan. 

Sitter saknaden där? Eller föll en hjärtskärva ner och la sig mot hälens tunna hud. 

Öppnade upp för blod och infektion. 

 

Det är svårt att gå med saknaden. Stegen gör så ont då.

Där for jag. 

Smattrande mot den blöta asfalten. Jag är ett blåljus idag. 

Du är Hornsgatan en novemberkväll. 

Du är de huttrande, väntande på 4an.