(10/12)
25/9 2018
och jag berättar för dig.
du lyssnar.
till slut berättar jag.
mest rullar tårar, fyller munnen.
jag gurglar fram.
men jag berättar och du lyssnar.
du ska hjälpa mig.
Duvblå skrivblock, 10kr
En kväll satte jag mig ner vid det mörkblå fönstret. Eller satt gjorde jag redan där var kväll, njöt av de snabba livliga utanför som jag inte var delaktig i längre för den dagen. Samtidigt det självklart trygga i vanan som väntade mig. Tyckte om att betrakta det så, livet, genom en beskådares blick kunde jag tungt luta mig tillbaka för en stund, låta det hända utan min påverkan.
Bläcket blänkte då det snällt landade på pappret. Rann ut i en flod. Det gjorde mig inget, claes ohlsson, tio kronor, förra vintern, tänkte jag och avslutade det midnatts blå j:et.
Lutade mig fram för att dränka spetsen ytterligare.
I det mörkblå utanför jagades grå fotspår över torget av det vita pudret och förföljde en grå hatt med tidning under armen. En smal gestalt försvann. Slukades upp runt hörnet av stadsbiblioteket.
Vad skriver jag till dig?
Trampar min lätta irritation i takt med Bright eyes. Hela världen får ju inte plats i ett kuvert. Inte heller hittar världen ofta rätt.
Brustna hjärtan och kärnvapenkrig medkommer.
Vill dig bara krispig frost att andas in, ljumma valmoblad och det mjuka salta havets kyssar.
