19/7
Plötsligt får jag syn på den-
Mekongfloden,
där den tar sig fram genom de långa gröna landskap som är Sverige.
Såklart!
Floden rinner här!
Barnet,
barnet som hoppar i tågfönstret
barnet som skriker när syster får en kanelbulle
barnet som håller alla vuxna suckar i sin järnhand
Det barnet är döpt Margrit.
Men självfallet!
På sätet bredvid mig ligger min franska älskare och i väskan vid mina fötter vilar en stilla fördämning.
Jag har packat med mig nästan hela havet.
I min brådska mot tåget stannade jag till vid en bar.
Mina alltid så prydligt uppradade svettpärlor hade glidit ner och lämnat djupa fåror i mitt ansikte.
Bartendern fyllde på min vattenflaska med ljummet vatten och jag lämnade honom ett leende.
Väl på tåget lägger jag prydligt tillbaka mina pärlor, fläker ut en leopard och hör en dramatiker skryta om den resa som varit hans. Jag ser bara bakåt.
Ute är det vindstilla, det gröna gräset låter sig ätas av glupska kor och lamm som aldrig lämnar sin mors mjuka hamn.
Floden av Mekong måste alltid ha ringlat här, slickat tallar och viskat sina kärlekssånger, det syns i flodens självsäkerhet. De bara glömde bort att nämna det för dig.
17/ 2
Kyss mig inte.
jag biter tillbaka.
jag fäster mina välpolerade vita tänder
i din kind.
Tuggar.
Kyss mig inte!
du kommer förblöda
Jag tuggar frenetiskt
upp, din tunga
ett rött köttstycke som
snart ligger som ett överkört
rådjur
mellan dina mjuka läppar
Jag biter mig fast.
jag biter tillbaka.
jag fäster mina välpolerade vita tänder
i din kind.
Tuggar.
Kyss mig inte!
du kommer förblöda
Jag tuggar frenetiskt
upp, din tunga
ett rött köttstycke som
snart ligger som ett överkört
rådjur
mellan dina mjuka läppar
Jag biter mig fast.
Du kysser mig igen,
9/2
Och du säger uppfodrande
'' Du får bara bära med dig en bok, det vet du.''
och jag störtar mot marken
med vansinne på tungan skriker jag åt dig
för du vet att jag vill bära med mig så många resor som bara är möjligt
i fickan
på vår resa
Du vet att jag aldrig nöjer mig,
aldrig kommer nöja mig med att resa på resornas resa med dig,
min kärlek.
Nej, jag kräver fler resor på vägen.
För när den resa som är Du och jag
blir för intensiv
sträcker jag bara ner min hand i min ficka
stryker med fingerspetsarna längs bokryggarna
låter medvetandet om flykten
och den andre resan ila genom mina
händer
Då blir jag lugn igen
och resan som är Du och jag
kan fortgå.
'' Du får bara bära med dig en bok, det vet du.''
och jag störtar mot marken
med vansinne på tungan skriker jag åt dig
för du vet att jag vill bära med mig så många resor som bara är möjligt
i fickan
på vår resa
Du vet att jag aldrig nöjer mig,
aldrig kommer nöja mig med att resa på resornas resa med dig,
min kärlek.
Nej, jag kräver fler resor på vägen.
För när den resa som är Du och jag
blir för intensiv
sträcker jag bara ner min hand i min ficka
stryker med fingerspetsarna längs bokryggarna
låter medvetandet om flykten
och den andre resan ila genom mina
händer
Då blir jag lugn igen
och resan som är Du och jag
kan fortgå.
Då kan vi vandra genom torra
öknar.
öknar.
9/2
Tänk om allt som skrivs måste vara en parafras
för att kunna kräva existensberättigande?
-Det låter som någonting Murakamis katter
-Det låter som någonting Murakamis katter
viskar om på bakgatorna i Nakano.
Duras drar sina långa tår i den vita sanden.
Duras drar sina långa tår i den vita sanden.
Kafka får solens strålar i ögonen,
vänder sig besvärat bort med huvudet.
Försöker skugga sitt ansikte med handflatan
men solen är.
Solen är stor och präktig idag.
Vad som än sägs, vad som än viskas,
luta dig aldrig fram mot sandkornen för att
med förtrolighet lägga örat mot vassen.
Vassen lyssnar inte och lyssnar vassen, vill den dig sällan gott.
9/2
Jag är bara tjugoett år men jag är fast.
Sedan var jag så van vid att vara
inlindad i tryggheten som
dåligt mående förde med sig.
Det värmer innifrån.
Ingen ska vara ensam.
Det är ju bestämt.
Jag hade ingen så jag vände mig till
Det värmer innifrån.
Ingen ska vara ensam.
Det är ju bestämt.
Jag hade ingen så jag vände mig till
den som öppnade för mig,
med varma armar tog sig i sin famn,
ohälsa.
Desperation.
ohälsa.
Desperation.
Jag är inte deprimerad längre.
Jag är despererad.
Jag är despererad.
Desperat efter depression.
Jag söker alla jobb där jag ska
tryckas ut i kanterna, inte riktigt få plats.
Söker alla kramar där jag inte ryms,
Söker alla kramar där jag inte ryms,
slutar andas och kvävs.
Söker alla ord med elak ton.
Söker alla ord med elak ton.
Avsändare okänd. Ändrar etiketten så den kan appliceras på mig.
Jag vill bada i lava.
När ska Lush lansera en badbomb som exploderar i vattnet,
När ska Lush lansera en badbomb som exploderar i vattnet,
lämnar behagliga brännskador på lår och i knäveck som
sedan fräts bort av skummet som följer explosionen?
Då skulle jag bada igen.
Jag vill hoppa från broar.
Testa om det är som de säger,
att vattenytan blir till asfalt om
du hoppar högre än tjugofem meter.
Kan det verkligen stämma?
