raedslan.blogg.se

Tänk om allt som skrivs måste vara en parafras

för att kunna kräva existensberättigande?
-Det låter som någonting Murakamis katter

viskar om på bakgatorna i Nakano.
Duras drar sina långa tår i den vita sanden.

Kafka får solens strålar i ögonen,

vänder sig besvärat bort med huvudet.

Försöker skugga sitt ansikte med handflatan

men solen är.

Solen är stor och präktig idag.

 

Vad som än sägs, vad som än viskas,

luta dig aldrig fram mot sandkornen för att

med förtrolighet lägga örat mot vassen.

Vassen lyssnar inte och lyssnar vassen, vill den dig sällan gott.