raedslan.blogg.se

Raklång på det gråa överkastet funderar jag på hur jag ska svara. Varför svarar jag inte bara?! 

 

Sen kommer jag på att du inte har skrivit ens. 

 

Så jag svarar inte. 

15 mars

och jag fryser

mitt hjärta lever så nära ytan nu

skaver mot det tunna skinnet, lätt spänt över revbenen

mitt skavsår skiftar i sammet och ljust grönt

andas uppåt likt murgrönan den första aprildagen

lurar i sig kärlek

hjärtat är glupskt men hunger tröttnar snart

du går mätt och lägger dig att vila

söka nytt hjärta att fylla din kärlek med

släcka din törst och stilla din hunger

hjärtat klättrar genom skinnet

ut till det beigea syret

krossar revbenen

det ljusgröna sammet lägger sig över nästa hjärtas tomhet

klär med stillsamhet ivern med sin mjukhet av begär

 

15 mars

idag saknar jag boken

böckerna

fysisk saknad av ett pappersarkiv

ordens närhet

ville krama om dem

Mamma vet att min rädsla för övergivenheten är min starkaste känsla. Att den lever så intensivt i mig, frodas och spirar med roten i hjärtat. Så hon viskar till mig och hon förklarar snällt. ´´Att jag går nu är inte att jag överger dig´´.

 

Kanske blev det så, att rädslor växer upp, när de bekräftats otaliga gånger.

Är det rädsla om den kan bekräftas? Eller är det bara ett jävligt läskigt faktum.

 

´´jag går nu, men jag överger dig inte.´´

 

Så ekar fotspåren i den ljust gröna hallen, jag hör dem gå de fem metrarna och den tunga dörren stängas med ett grått duvslag bakom. Jag vet att fotspåren kommer komma tillbaka till mig, att detta inte är sista gången mamma öppnar den blytunga dörren med enkelheten bara mamma besitter, ändå rullar mina tårar ner och lägger sig att vila i en pöl på köksbordet.

 

söndag 11 mars

 

Jag går nu.

Jag viskar det till din nacke.

Jag ser det gröna utanför. Den gråa vägen med de snabba bilarna och jag ser på den gråa himlen dit trädens blad når.

Jag tänker på hur långt vi skulle gå, du och jag. Vi skulle springa mot vinden över Liljeholmsbron. Din röda halsduk hade nog flugit av, kanske lagt sig på vattenytan. Men du skulle bara le mot mig och säga att du behöver inte den klarröda halsduken, du har ju mig.

 

Imorgon kanske vi kan se en balettföreställning. Åh du älskar den ljust rosa dansen. Eller så ser vi en opera, riktigt lyssna till andetagen hos de sjungande männen. Höra hur deras guldiga krås krusar genom micken som ligger lite för när deras halspulsåder. Genom den kan vi se ut från scenen, se ner på publiken.

Titta! Där sitter ju vi, du och jag

 

blå.

Du skulle kunna leva där, säger du mig ofta. Om det inte vore för det instängda i scenen och för popcornsmulorna mellan tänderna. Sen gråter du en skvätt över avsaknaden av popcornen mellan tänderna och sorgsenheten i att aldrig leva klarröd. Det är det fina med dig, du vet att du är duvblå. Du kan bara närma dig genom de smaragdprydda nackarna och den rosa dansen är dig långt bort.

Sen tittar du på mig och du sjunger små tusenskönor i örat på mig. Kittlar mitt hjärta med din mjuka fingerspets. Du ser mig och jag hör dig.

 

Vi går vidare.

 

 

-Lördag 10 mars

Under pseudonymen Nedjma beskriver hon livet för en kvinna i Marocko, hennes ungdom och kärlek, hennes passion och njutning, om hennes älskare och att upptäcka sin egen kropp, hon skriver om ålderdomen. Genom orden följer vi Badras liv som kvinna, vi vandrar med henne när hon berättar om giftermål och sexuella akter som unga kvinnor i hennes närhet och hon själv tvingats till. Hon berättar inte med orden av en sorgsen kvinna utan med en röst som befinner sig mitt i dess tvång, som inte alltid är av kritisk ton utan mer en reflektion kring faktumen. I vartannat kapitel är det den unga kvinnan som berättar för oss om sitt sexuella uppvaknande. Det är med stora ord och liknelser till rosenknoppar och köttiga kukar som författaren talar om den kvinnliga sexualiteten.

 

''En dag skrev jag ''Nyckeln till kvinnans njutning finns överallt: hos bröstvårtor som ivrigt och befallande styvnar av begär. De behöver saliv och smekningar. Bett och beröringar. Hos bröst som får liv och vill spruta mjölk. De vill bli diade, smekta, omslutna, inspärrade och därefter befriade. ... De vill ha penisen.''¹

 

Här har Nedjma genom orden förklarat krig och öppnat upp för revolution. Boken som skrivs av en kvinnlig författare i ett muslimsk samhälle vänder inte sin kritik mot religionen utan mot det starka patriarkala förtrycket, vilket är det genomgående temat i boken. Hennes ord är ett uppbrott från mannens hårda grepp runt kvinnans kropp, hennes sexualitet och hennes liv.

Boken utkom 2004 i Frankrike och är den första bok att släppas av en muslimsk kvinna där sex står i fokus utifrån kvinnans perspektiv. Under vilken tid den utspelar sig på är inte av vikt i boken där fokuset ligger på framställningen och förklaringen av en kvinnas sexualitet i ett samhälle där kvinnans kropp och sexualliv styrs under ett starkt patriarkalt synsätt men det är under det sena 1900-talet. Vi vet att hon reser med tåg när hon flyr sin man som som hon ingått tvångsgiftermål med. Men tiden är inte av vikt i denna beskrivning av kvinnans sexuella liv, lust och begär. Nedjma använder starka vulgära ord i sina sköra beskrivningar av kärlek, sex och kroppar. Vi följer med på resan i Badras liv, en resa där vi inte reser genom land och tid utan främst resan genom kroppen och resan du gör med kroppen.

Skildringen i boken är naken som kroppen själv under en sexuell akt med den du älskar eller den som tar dig med hat. I inledningen manifesterar Badra ''För jag, Badra, är bara säker på en enda sak, och det är att jag har den vackraste fittan i hela världen; den är välformad, fyllig, djup, varm och saftig, den är ljudlig, väldoftande, sjunger vackert och älskar kukar när de reser sig som harpuner''. Här sätter författaren tonen för hela romanen, det nakna språket där inget förfinande av verkligheten göms under orden. För ingen undkommer det nakna eller kroppen. Det är en lång resa med begäret som medresenär mot acceptansen och omfamnandet av njutning.

Badra berättar om hur hon ingår tvångsgiftermål med en betydligt äldre man och lever med honom under många år, ett kärlekslöst liv. Hur hon flyr denna passionslösa relation. Om hur hon finner kärlek och en dyrkan till sin egen kropp och sexualitet genom mannen Driss. Hon berättar om förhållandet med Driss där de älskar sig galna och om hur han äcklas av henne och i nästa ögonblick inte kan få nog av Badras kropp. Badra berättar om de övervakade sexuella akter som genomförs under äktenskapets första natt. Hur hennes egen familj undersöker hennes mödomshinna. Hon berättar om den komplexa relationen till att älska, att älska sig själv och att älska en annan. Att upptäcka sin egen kropp och att våga lyda kroppens begär.

''Åh min mandel! Lär dig en gång för alla att inför en kvinnas synder är änglarna män som alla andra.'' Detta klargör Driss- älskaren, för Badra i slutskedet av livet. Han berättar att inte ens i döden kommer kvinnan mötas av den vänlige ängeln, ty ängeln är en man och mannen beter sig detsamma oavsett skepnad inför kvinnan.

Nu är t.o.m. döden ingenting annat än ett könsorgan. Och det som lindrar döden är just hennes älskare- älskaren hon bara har älskat för att falla inom konceptet att älska, som kvinnan bör. Att njuta av sin kropp är smärta och den följer dig genom döden. Och du måste ha en man för att försvara din egen åtrå, det måste du se. Du kan aldrig vara enbart du med din egen kropp. Kvinnans kropp kräver ett vittne och han håller sig kvar även utan kärlek. Han är metaforen för kvinnan som kan se sig själv- hennes bevakare- han är de ögon med vilka kvinnan får se på sig själv, studera sin egen kropp med hans syn. Han är filtret kvinnan får upptäcka sin egen kropp genom. Att leva som den fria kvinnan har kostat henne. Hon har förlorat, det går inte i denna värld att leva så. Nedjma förmedlar med sin bok vad kostnaden är av att leva utanför den förväntade kvinnorollen och att trängas inom den. Det är en stark feministisk berättelse, kvinnoporträttering. Jag har läst boken och gråtit mig genom sidor, vridit mig av smärtan den medför och fnittrat lätt för mig själv på tunnelbanan.

''Att skriva är att älska eftersom ordet 'älska' existerar'' säger författaren Sara Stridsberg i sitt sommarprat i P1 2011² och att älska är precis vad Nedjma vill nå med sin bok. Hon vill få älska fritt med hela kroppen och alla sinnen, hennes bok ett manifest för att skapa en tillåtelse åt den kvinnliga njutningen. Stridsberg fortsätter i sin utläggning om författaren, den som fångar sina drömmar på pappret, med orden ''en dröm kan inte hållas inspärrad, den kan inte fångas på ett fotografi, den kan inte ställas till svars. Bilderna, både romanens och drömmens, fortplantas med ljusets hastighet under medborgarnas skallben utan att någon världslig regim kan kontrollera dem. Varje ord är en kista, varje ord har en insydd ros. Kom, kom med mig in i det vita pappret.'' Dessa ord kommer från Stridsberg, hon har förståelsen om ordens makt, om ordens plats i världen. Stridsbergs ord förklarar hur Nedjmas ord kommit till världen, varför denna muslimska kvinnliga författares vulgära ord kan ta plats i en värld där ordningen går emot henne. Orden kan ingen stoppa, de lyder inte under någon och de måste finnas. De ord som Nedjma ger oss genom sin bok är av en sådan oerhörd vikt, de väger så tungt, just för de är förbud men i bokens form lyckas de existera. Att skriva såsom Nedjma gör kan kosta henne livet, därför skriver hon under pseudonymen. Det är orden som skapar nya möjligheter i världen just för att de inte kan styras av annan än de som ser orden. Hur du läser orden är din egen upplevelse, där har mottagaren makten.

Det är av anledningen att orden är som drömmen, som Nedjmas ord kan finnas och upplevas, och som hennes ord kan bemötas av världen och kanske kan förändra. ''Allt skapande är ett sorgearbete'' fortsätter Stridsberg senare, Nedjmas författande är hennes bearbetning av den sorg som är buren bara genom att existera som kvinna.

Mandeln, de ljust gröna mandlarna Badras moster skalar och matar henne med i eftermiddagssolen. Mandelmjölk, smaken av siestorna hos älskaren Driss. Mandeln, formen av ingången till en kvinnas njutning.Mandeln, en muslimsk kvinnas erotiska uppvaknande.