22/8
Kyss mig inte.
Jag knyter mig.
Rullar ihop mina röda blad, likt en tulpan i vinterdvala.
Jag byter färg. Förklär mig i giftig tigerpäls.
Jag är tigerblad och rosentänder.
Jag får inte plats i att vara kriatallklar rosenknopp. Att sväva i duvblått. Hela tiden.
Kyss mig inte. Låt inte din sammetstunga smeka mina tänders vassa. Låt inte mina läppar bli din mjuka landningsbana. Låt mig aldrig bli ett kyssens mål.
6/8
Sedan jag var 11 år har jag sprungit. Aldrig låtit benen vila. Hjärnan aldrig få en blund. Hjärtat ständigt slå högsta pulsen. Ådrorna banka hårt, leta sig utanför huden.
Fötterna slå ännu hårdare mot marken och ögon ständigt letande längre frammåt.
Hennes korta svarta klänning faller i marken, axelbanden har släppt ner den nu. De orkade inte hålla upp den längre. Och hon behövde ju bara ett förkläde för att ta sig fram. Här står hon nu naken mittemot målet. Det river till på hennes smala vad. Rosorna har letat sig hit nu. Sträcker sig uppåt genom det mörka dansgolvet.
