raedslan.blogg.se

och jag berättar för dig.
du lyssnar.
till slut berättar jag.
mest rullar tårar, fyller munnen.
jag gurglar fram.
men jag berättar och du lyssnar.
du ska hjälpa mig.

När jag är 16 år.

Jag är 17 år.

Jag är 18, 19 och 20.

 

 

 

 

vi tyckte om varandra.

vi träffades flera gånger

du upprepade det.

du är äldre än jag.

jag åkte hem till dig.

jag väcktes av att det gjorde så fruktansvärt ont.

jag upprepade det.

 

 

 

jag dricker öl.

jag dansar.

vi dansar.

du följer med mig hem.

jag följer med dig hem

jag säger nej.
jag skriker nu. 

du är stark.

det gör ont.

du håller fast mig.

du håller min anda

och du håller min kropp.

du tar.

jag har aldrig varit så rädd för mitt liv

 

 

 

jag är trött och vill sova,

det vill inte du.

jag orkar inte.

du kan inte vänta.

jag ber dig gå

vill inte att du är här.

du vägrar.

jag vill att du går.

du tränger dig bara längre in i mitt hem.

 

 

 

 

du är ett monster

du är en vän

du är en kärlek

du är en främling

du är en vem som helst

allas ansikte är masken du bär

 

 

 

jag vill att ni går nu

jag vill att ni försvinner

jag vill att ni slutar

att ni ser att ni förstår

jag vill inte ha fler gånger som skrapar insida ögonlock.

jag orkar inte förtränga mer.

själen har redan flytt kroppen för länge sedan.

 

och jag orkar inte fler dödsfall nu.

Äcklet kryper i mina lakan.

Vi delar huvudkudde.

Äcklet tar hela täcket.

Jag vaknar av att jag fryser

Skakar hysteriskt.

Du har gått nu.

Min kropp tog du med dig

Äcklet stannar kvar kramar min hand hårdare.

 

Det kan blil en ny dag

du blir till någon annan

en annan som också lämnar mig ensam med ännu mer äckel,

tar min kropp med sig igen.

 

Ibland kommer skammen och hälsar på.

Dörren står vidöppen till hemmet som saknar sin inneboendes själ och kropp.

Till hemmet som blev till en liten kal lägenhet när du tog kroppen och gick din väg.

När äcklet och skammen blev nya inneboende.