raedslan.blogg.se

Jag är bara tjugoett år men jag är fast.

 

Sedan var jag så van vid att vara

inlindad i tryggheten som

dåligt mående förde med sig.
Det värmer innifrån.
Ingen ska vara ensam.
Det är ju bestämt.
Jag hade ingen så jag vände mig till

den som öppnade för mig,

med varma armar tog sig i sin famn,
ohälsa.
Desperation.

 

Jag är inte deprimerad längre.
Jag är despererad.

Desperat efter depression.

 

Jag söker alla jobb där jag ska

tryckas ut i kanterna, inte riktigt få plats.
Söker alla kramar där jag inte ryms,

slutar andas och kvävs.
Söker alla ord med elak ton.

Avsändare okänd. Ändrar etiketten så den kan appliceras på mig.

 

Jag vill bada i lava.
När ska Lush lansera en badbomb som exploderar i vattnet,

lämnar behagliga brännskador på lår och i knäveck som

sedan fräts bort av skummet som följer explosionen?

Då skulle jag bada igen.

Jag vill hoppa från broar.
Testa om det är som de säger,

att vattenytan blir till asfalt om

du hoppar högre än tjugofem meter.

Kan det verkligen stämma?