9/2

Och du säger uppfodrande
'' Du får bara bära med dig en bok, det vet du.''
och jag störtar mot marken
med vansinne på tungan skriker jag åt dig
för du vet att jag vill bära med mig så många resor som bara är möjligt
i fickan
på vår resa
Du vet att jag aldrig nöjer mig,
aldrig kommer nöja mig med att resa på resornas resa med dig,
min kärlek.
Nej, jag kräver fler resor på vägen.
För när den resa som är Du och jag
blir för intensiv
sträcker jag bara ner min hand i min ficka
stryker med fingerspetsarna längs bokryggarna
låter medvetandet om flykten
och den andre resan ila genom mina
händer
Då blir jag lugn igen
och resan som är Du och jag
kan fortgå.
Då kan vi vandra genom torra
öknar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0