10/11

Av det hårda ljudet från dörren som smälldes igen vaknade han upp, kallsvettig och med en molande huvudvärk. Små fåglar som hackade innanför pannbenet. De mörkblå lakanen var genomblöta och han kände hur han darrade i käkarna. Han såg sig om i det lilla rummet, fem kvadratmeter är inte stort. På golvet låg högar av kläder, hans kläder, utspridda. Det var bara i hörnet vid det stora fönstret som det schackrutiga golvet kunde skymtas. Med stor möda satte han sig långsamt upp i sängen. Stödd på underarmarna tittade han ner på sin bara överkropp. Blå. Som så många dagar tidigare, ställde han sig med stor ansträngning upp och med lakanet på släp gick han fram och ställde sig i fönstret. 

 Där nere på gatan sprang grå silhuetter med portföljer. Gula taxibilar jagade varandra och bussar tutade i kör. Det var så vackert, med de gröna träden där solen lade sina varma strålar och alla människor med syften som rusade fram. Stora böljande vågor av viljor och mål som tog sig genom staden. Och sedan han, den eviga observatören, i sitt stora fönster. Han som aldrig igen skulle vara en del av det som pågick där nere. Han märkte att han långsamt smekte sig själv över armarna, och en lätt rodnad lade sig på hans kinder. Han skämdes. 

 Han visste inte hur länge han hade stått där i fönstret men han såg att ett dovt blått ljus letat sig in i det lilla rummet. Han sjönk ner mot väggen och lät mörkret skölja över honom. Ljuset skiftade till grått och snart vilade lägenheten i mörker. Hjärtat började bulta allt mer frekvent, han visste vad som väntade. 

 Snart skulle han vara hemma igen. Dörren skulle slitas upp och snart skulle ljudet av klackarna från hans svarta lackerade loafers närma sig honom. Han visste att det skulle börja med en öm kyss i pannan, kanske en kyss på halsen, en varm kram. Sedan slagen och sängen. Mardrömmarna och sedan skulle dagen börja om på nytt.

 Han hör nyckeln vridas om, två varv, följt av skrapet på hallmattan. Lätta klackar mot golvet. Han viker ihop sig i hörnet där han sitter, trycker ryggen mot väggen och känner magen vrida sig ut och in. En kyss i pannan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0