sommaren
Han står där framför henne. Väntar i vinden, baksuget från tunnelbanans dörrar.
Han ligger där tätt intill henne. Lindar mjukt in henne i linne och doften av honom.
Han är där och lyser upp displayen på hennes telefon i den mörkblå natten. Deras ord tar aldrig slut och tiden har funnit en väg utan ände, när de är tillsammans.
Han berättar att han tror på henne. Om allt storsalaget hon kommer göra. Han har en röst som får henne att falla in i tryggheten. Hon vill luta sig mot hans löften. Hon vill bada i hans ord.
De ligger bredvid varandra. Deras händer är en och rösterna vandrar genom natten. De har inget slut.
De sittter nere vid sjön. I det spegelblanka skrattar två tjejer, på andra sidan fiskar några killar. Luften står still och en dimma lägger sin slöja över vattnet. Plötsligt fylls luften av en ensam trumpet. Det är för mycket. För vackert.
En scen utspelar sig framför dem och de kan inte tro på den.
En scen utspelar sig framför dem och de kan inte tro på den.
Hon sjunker mot hans bröst.
Hon kommer sjunka djupare. Hon kommer sjunka igenom bröstet, förbi hans rödmålade hjärta, trassla in sig i hans ådror och fastna i den grå gyttjan. Hon visste inte att han var sankmark.
Kommentarer
Trackback
